Jag blir helt varm i lill-hjärtat när jag läser inläggen vi skrev under de första månaderna på Doriz. De är så jävla dåliga! *dör av skratt

Off topic men varför ska man alltid romantisera gamla minnen? När jag tänker tillbaka till 7:an tänker jag på hur bekymmerslöst allt verkade vara och hur kul vi hade. Men det är ju till viss del inte sant, hela året var inte en dans på rosor såklart! Allt var så nytt, jag flyttade precis innan jag började i Åsö, bytte skola etc. Och det var en ruskigt kall vinter, skola hela tiden, läxor, sömnbrist, bråk, tjafs, hundramiljoner franska lärare, idioter i klassen, dålig skolmat, pengabrist, jag kan fortsätta hur länge som helst! Ändå längtar jag tillbaka på nåt vis... 

 

Vi gjorde galna saker väldigt ofta och så, men det har väl att göra med att vi var omognare då och vi hade precis lärt känna varandra och vi sveptes med Oscar och Jespers galenhet. Haha! Vi är immunare nu. 

 

8:an har varit... Händelserikt? Vi känner varandra mycket bättre nu! Just nu är jag dement men 8:an har i helhet varit bra men det har haft sina ups and downs. Och jag har lärt mig mycket, om mig själv och andra. Förra året var jag en naiv(are) flickspoling som inte visste något om världen! *djuuup

På tal om ups and downs så var vintern detta år HEMSK. Jag hatar vintrar. Hatar. Det finns inget mysigt med det alls! (Enligt mitt tyckande men jag respekterar era åsikter) Det är mörkt och kallt varje dag och man får vitaminbrist och är dödstrött. Mysigt. 

 

Jag känner på mig att något speciellt kommer hända detta år. Jesse Williams kanske kommer förstå vilket bra kap jag är? Jag kanske får en gris i födelsedagspresent? Oscar och Jesper kanske växer om mig ( jag kommer seriöst dö om de gör det, dö!)? Who knows.

 

Nu är det bara ett år kvar i grundskolan så nu jävlar ska vi köra hårt! På alla sätt...*blink